Wow...

Måndag dag, faktiskt.

Det här är första gången någon efterfrågat att jag ska skriva mer i bloggen. Tack, faktiskt. Man blir ju lite mer sugen att skriva om man faktiskt vet att någon läser och vill läsa mer. Men jag har brist på saker att klaga på faktiskt.

Mitt liv, ser relativt ljust ut faktiskt.

I söndags var det relaxen på Gustavsvik med Jere. Även fast det inte var så mycket att hänga upp i granen var det riktigt skönt att vara där och göra ingenting. Bara smyga omkring i badrock, bada bubbelpool, sola och äta gott. Tack för den underbara förlovningspresenten av hans familj.

Nu är det det här jobbiga plågan och långa väntan som gäller.

Jag har nog kommit över min misslyckade-fas också. Jag känner mig alla fall inte riktigt lika misslyckad. Däremot har den perioden resulterat i konstant magont, troligen en stressrelaterad magkatarr. Underbart, det är precis vad jag behöver.

Just nu smakar det blod i munnen, men jag överlever.

Lumpen om 5 månader, 2 veckor och 2 dagar. Men vem räknar? Inte jag alla fall. Det svider faktiskt lite att det är så nära nu, jag som ju skaffat mig en tvåsamhet och ett liv nu. Men, vi har troligen två eller tre veckor innan lumpen som vi kan spenderar dag och natt tillsammans. Sista veckan blir fullbokad, då ska man ju träffa alla och leka. Men jag ska lyckas.

Orka rida gör jag också.

Okej, jag vet att det inte borde spela någon roll, men att det egentligen gör det lite. Jag orkar inte räkna, men det är lite mer än tre månader. Tre månader, jag hör hur sjuk det egentligen låter. Det har bara gått tre månader. Tre månader och folk frågar mig om jag är med barn. Vad händer om tre månader till, och tre år?

Det är så underbart med snön ute nu.

Hör ni hur sjuk det låter? Det har bara gått tre månader, och jag är förlovad. Det diskuteras också en del planer att bo ihop, skaffa Volvo och hund. Folk som umgåtts med mig vet att, det är så inte jag att vara förlovad, skaffa familj och Volvo. Däremot behöver det här inte vara något dåligt i och för sig.

"In a Winter Wonderland..."

Idag känns det faktiskt passande med den här låten. Vilken underbar tur det kommer vara i skogen med hästarna sen. För en gångs skull längtar jag faktiskt.

"Vad som än händer, forever and ever"

//Bettan