Tisdag, förmiddag?
Helgen bjöd på en pojkvän som var sjukskriven halva torsdagen och hela fredagen, han jävla axel som inte vill vara med länge. Därför fick jag en dag extra med honom. Den bjöd också på pulkaåkning efter hästen, som slutade att Jere och Anna åkte av. Det var roligt och jag kunde inte skratta mer, stackars ungar...
Söndagen bjöd på en tur till Laxå, och en smått inofficiell visning på ett hus. Som, Jere ska flytta in i 15:e maj, två dagar efter min födelsedag. Men lugnt, han kommer bra att hyra det. Frågan är, kommer han, eller kommer han och jag?
En olyckshändelse var att han råkade knocka mig rakt på näsan, så jag snyter mig blodblandat, torkat snor och är fruktansvärt öm över näs benet. Men, jag råkade också tappa honom rak i vägen, så det blev en bula i huvudet, jag antar att det jämnar väl ut sig på en femårsperiod.
Hungrig som fan är jag också jämt och ständigt. Och jag hoppas att det ändrar sig snart. Men jag borde egentligen gå och laga mat nu, men det är mycket man borde som man inte gör.
Annars, är nog livet relativt bra. Men som allt går även mitt liv i kraftiga perioder från dag till dag. Är det bra idag kan avgrunden vara nära i morgon. Men som alltid, tar man sig ur det och hittat de ljusa stunderna i vardagen.
Jag borde komma hemifrån ett bra tag. Det skulle vara bra för min och mammas relation. Det känns som det knakar allt ljudligare och kraftigare för var dag som går. Det säger Jere med, och vill därför att jag ska flytta till Laxå ett tag med honom, och jag antar att det är väl så mitt liv ser ut de närmaste tiderna.
För just nu, spelar det ingen roll hur mycket, hur lite eller vad jag gör om dagarna här hemma. Det är fortfarande tajt om de jag inte gjorde. Men, jag har vant mig lite.
//Bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar