Helgen...

Måndag. Jag vet inte.

Jag vet inte varför jag började skriva idag. Men på något sätt behöver jag det, tydligen.

Var hos Jossan i helgen, fredag till söndag. Träffade Erika på fredagen, åt och pratade.

På Lördagen vart det utgång, eller alla fall en öl (eller liknande). Jossan, jag och Elein? hamnade på Pitchers. Rätt trevligt faktiskt. Sen ville folk gå till Frimis, men vi hamnade på Backstage. på 20 min var vi därifrån och gick hem till Jossan. Hon fick med ett ragg hem och jag vart deporterad till köket på en madrass. Så det var bara att skuva upp volymen på musiken och hoppas på att man inte hörde någonting.

Klockan 3 på natten/morgonen slutade han jobba på Frimis, och efter att ha förklarat min situation så ringde han. Han mötte mig vid cyckelpumpen där någonstans, för att bara säga hej. Men det slutade med att han räddade mig därifrån och gav mig en sovplats brevid honom. Han sov, men jag kunde inte, så jag spenderade natten med att njuta av tillfället.

Längtan, viljan och intensiviteten när läpparna möttes för första gången. Det finns inga ord som gör det rättvisa. En stor sten lättade och flög iväg. Jag har aldrig kännt mig mer levande än i just den stunden. Jag har aldrig kännt den intensiviteten i kroppen någon gång, inte på det sättet. Jag känner livet flödar genom kroppen.


Nej, nu skiter jag i det här. Jag vill sova.


//Bettan