Jag ska skriva två inlägg nu, enbart för att jag kan.
Men jag vet inte vad det här ska handla om, men vi försöker.
Kan börja med att berätta att alla åkte i måndags, så jag har levt själv sen dess. Och min bror ska tydligen komma hem i morgon, och resten på måndag. Men det började ju bra alla fall. Med åska och allt, och... Ja, det började lysande.
Jag har spenderat min ensamma tid med att, städa, faktiskt. Jag har kunnat gjort det jag aldrig orkar annars. Jag kan springa omkring naken och sjunga hur högt som helst. Jag har kunnat varit mig själv.
Måndagen var blöt, eller så vart den det alla fall. Men det gör mig ingenting. För att, för en gångs skull så kände jag mig riktigt lycklig inuti. Jag kände förtroende, och vilja. Tack, faktiskt.
Jag har hittat min fristad. Jag har hittat där jag kan slappna av i kroppen och bara vara. Jag behöver inte längre bevisa vem jag inte är. Tack, igen.
//Bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar