Inte ett ljud...

Söndag. SEEEG!

Det här är första gången som jag bstämt vad titieln ska vara innan jag skrivit.

Ja, det är precis som det låter. Inte ett ljud, inte ett enda jävla livstecken. Men det är lugnt, jag fattar galoppen. Okej, Oslo, men fortfarande, livstecken? Great, jag fattar. Sweet dreams.

Jag ska säga det för sista gången, men jag vill bara säga det i den här utformningen.

Här - Det enda vettiga från Värmland. (kan vara så att man kan tillägga Stefan Holm också)

Det kan jag säga med befogenheter. Jag har fått det bevisat för mig om och om igen, att Takida är det enda som är värt någonting, från den delen av landet. Det känns skön att säga det, vekligen.

Läkaren i fredags. Lyckades nästan alla fall lura min syster att jag var med barn och därför behövde åka dit. Men fallet var så att min hals fortfarande är svullen sedan 6 veckor tillbaka (borde umgås med killar mindre). Har tagit typ 5 olika tester och de vet fortfarande inte vad det är. Kommer få en remis till USÖ (universitetsjukhuset i Örebro), för ytligare tester. Tack, jag som älskar det här.

En tråkig sak, grundade på mina egna erfarenheter, är att jag inte kommer bli frisk till studenten. Det kommer ta minst tre månader innna jag får en kallelse, sen minst tre månader till innan jag får komma dit. GREAT! Förhoppningsvis är jag frisk tills lumpen, augusti 2009. Till dess, får jag vänja mig.

Jag vart deprimerad över att jag nyss lade märket till att klockan är 13:37 nu. "No life" varning, jag vet. *Suck*

Åh, det var någonting som jag ville skriva om, men som lika snabbt som det kom upp försvann. Jag älskar när man får snilleblixtar som bara dör. *Dunkar huvudet i väggen*

Nej, jag borde gå och dra något gammalt över mig och pilla lite. Ses senare, eller inte alls.



//Bettan