Livet...

Jag lyckades sova allafall.

Vad händer? Jag kommer aldrig att lyckas. Det gör mig ledsen, det är skit.

Jag fick en nära döden upplevelse tidigare när jag tog in hästarna. Jag hade lika gärna kunnat varit död. Jag kände vinddraget av hovarna i ansiktet, jag har aldrig varit så rädd. Det fick mig att inse att livet balanserar på en tunn tråd. Hela tiden svävar vi mellan levande och död. Det kan ta slut i morgon. Det finns ingenting som säger att vi lever i morgon. Jag vill leva i morgon.

Men innan jag riskerar att det är slut tänkte jag passa på att skriva lite saker. Jag är kär, och Miriel vet vem. Glöm inte bort att förklara det för honom om jag inte lyckas med morgondagen. Säg till honom att han är min önskan, att det är honom jag vill ha.

Säg förlåt till min familj för att jag inte är som jag ska. Säg till mina vänner att de lyser upp min vardag. Det är de som får mig att leva.

Livet är för kort för att bara vänta på att saker ska hända. Allt kan vara slut i morgon. Livet är för oberäkneligt för att man ska skjuta upp saker. Dock så lever jag inte som jag lär. Jag vet att jag borde, men jag vågar inte. Jag vågar bara inte.


//Bettan - En jävla fegis..