Ingen nyckel, mitt hjärta är förlorat. Jag kommer inte in.
Gör inte så här mot mig. Jag hatar när folk gör så här. Vad gör jag för fel för att hamna i sådana situationer? Varför går just allt mot mig? När jag för en gångs skull hittar någonting jag gillar så måste det gå skit. Kan inte jag få ha någonting jag gillar? Nej, för jag är inte värd det. Jag är dum och äcklig. Men då är allting som det alltid har varit.
Tack alla underbara människor för att ni bryr er. Jag hatar inte er lika mycket som resten av mänskligheten, kanske. Underbart!
Jag ska ge igen så jävla mycket nästa gång. Jag ska vara så elak. Jag ska betala tillbaka med samma medel. Det är synd om dig. Men ok, om det blir någon nästa gång. Vilket jag tvivlar starkt på nu, men det är ju positiva jag. Jag vill ha en nästa gång. Jag vet exakt vad jag ska göra. Du kommer ligga där utan någon anning om vart du ska ta vägen. Jag vet exakt. Jags ka köpa röda horn och sätta i pannan, jag ska vara så elak. Det är synd om dig, dvs om det blir en nästa gång.
Jag vet om er. Jag vet mer än jag borde och mer än vad jag vill veta. Jag kan inte låta bli att störas av det en anning, men jag då? Det finns en historia, och det finns ingen historia. Det är lättare att fortsätta på en historia än att börja på en helt ny. Man har alltid ett förflutet att vila sig på. Och om man börjar på en ny historia, vart ska man börja? Ska man kastas in rakt i handlingen eller ska man börja lite smygande? Det är lättare att fortsätta på en redan börjad historia, då har man kommit igång och börjat skrivt några kapitel. Man har alltid något att kolla tillbaka på om man tappat bort sig. Man har alltid en trygghet och en grund att stå på. Men när ska man börja? När ska jag få börja bygga min historia?
//Bettan - Historia?
Gör inte så här mot mig. Jag hatar när folk gör så här. Vad gör jag för fel för att hamna i sådana situationer? Varför går just allt mot mig? När jag för en gångs skull hittar någonting jag gillar så måste det gå skit. Kan inte jag få ha någonting jag gillar? Nej, för jag är inte värd det. Jag är dum och äcklig. Men då är allting som det alltid har varit.
Tack alla underbara människor för att ni bryr er. Jag hatar inte er lika mycket som resten av mänskligheten, kanske. Underbart!
Jag ska ge igen så jävla mycket nästa gång. Jag ska vara så elak. Jag ska betala tillbaka med samma medel. Det är synd om dig. Men ok, om det blir någon nästa gång. Vilket jag tvivlar starkt på nu, men det är ju positiva jag. Jag vill ha en nästa gång. Jag vet exakt vad jag ska göra. Du kommer ligga där utan någon anning om vart du ska ta vägen. Jag vet exakt. Jags ka köpa röda horn och sätta i pannan, jag ska vara så elak. Det är synd om dig, dvs om det blir en nästa gång.
Jag vet om er. Jag vet mer än jag borde och mer än vad jag vill veta. Jag kan inte låta bli att störas av det en anning, men jag då? Det finns en historia, och det finns ingen historia. Det är lättare att fortsätta på en historia än att börja på en helt ny. Man har alltid ett förflutet att vila sig på. Och om man börjar på en ny historia, vart ska man börja? Ska man kastas in rakt i handlingen eller ska man börja lite smygande? Det är lättare att fortsätta på en redan börjad historia, då har man kommit igång och börjat skrivt några kapitel. Man har alltid något att kolla tillbaka på om man tappat bort sig. Man har alltid en trygghet och en grund att stå på. Men när ska man börja? När ska jag få börja bygga min historia?
//Bettan - Historia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar