torsdag, november 7

Sömn utan vila.


Den otroliga hemlängtan som hela tiden infinner sig i kroppen. Den där känslan av att inte kunna slappna av, att hela tiden känna att man vill vara någon annan stans än där man är. Känslan att hela tiden veta att man missar axakt allting som händer hemma.

Känlsan av att hela tiden känna stressen konstant i magen.

Jag är klar med det här nu. Jag vill åka hem nu.

Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla på bilder hemmifrån, planera vad jag ska göra när jag kommer hem.

Min kropp längtar hem varje sekund av dagen. Den bara skriker efter att åka hem. NU!

Tröttheten efter att inte få vila alls. Att hela tiden vara på spänn och hela tiden jobba, 7 dagar i vecka  24 h om dygnet.

Att inte kunna hålla humöret uppe. Att inte riktigt veta varför kroppen känns tung och hjärtat hela tiden går för fullt. Varför kan jag inte vara vaken som vanligt? Varför skriker min kropp efter sömn, varje dag, konstant?

Det spelar ingen roll hur mycket jag sover här, jag är fortfarande trött. Det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, jag är förtfarande rastlös. Det spelar ingen roll hur mycket tar det lugnt, för jag är stressad ändå.

Det enda sättet att överleva detta är för att det finns andra saker att koncentrera mig på, så som alla otroliga killar som finns här. Kalla mig dum, men det gör att jag orkar vara här nu. Det gör att jag håller ihop mig själv.

Dessa fina karlar som finns här. Utan dem skulle jag inte orka detta.


/Elisabeth

Inga kommentarer: