Länge sen sist, men det blir inte bättre än så här.
Mitt liv rullar på som vanligt. Fullt på helgerna när jag är hemma, så livet är ganska tung jobbat just nu. Det finns ingen tid för annat just nu.
Det rör sig lite, lite gupp i vägen kommer alltid i de lugnaste vatten. Så jäkligt rädd blir jag när allting flyter på. Det gör det inte för mig alla fall.
Jag spenderar mesta delen av min lediga tid med honom och framför allt min häst. Men vad gör man liksom.
Mycket ska fixas och trixas med innan. Tur att jag har min stabila punkt i livet. Utan honom skulle jag inte orka ro båten i land.
När han faller orkar jag bära upp honom igen.
Tänka sig att det gått fyra och ett halv år. Hur står man ut?
Jag tror på ett hälsosamt förhållande som innehåller bråk med eld och blixtar. Jag tror på många vakna, sena kvällar i sängen när man inte kan somna. Jag tror på förståelse och acceptans. Jag tror på ärlighet och en vilja och utvecklas.
Ett förhållande är inte hälsosamt om man inte vågar bråka. Ett förhållande är inte hälsosamt om man inte vågar väcka den andra på natten och erkänna att man drömt en mardröm.
Om man inte kan vara ärlig i ett förhållande så funkar det inte. Det funkar inte om man inte kan vara sig själv. Är man inte sig själv, äter det upp en inifrån. Därför måste man kunna bråka.
//bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar