Perfekta förhållandet...

Hur skapar man det perfekta förhållandet?

Vad är det perfekta förhållandet?

Är det perfekta förhållandet när man inte bråkar om någonting? När man tycker likadant om allting och aldrig bråkar? När livet är en dans på rosor med inga gupp i vägen?

Anledningen att jag funderar är för jag blir hela tiden ifrågasatt och höll på att förlora min dröm för det.

När någon utomstående kommer till mig och säger att den är beteende-vetare och påstår att jag har problem hemma, för att större delen av min sjukfrånvaro infaller på måndagar? Det handlar om kanske 6 måndagar på ett år, och inte så många andra dagar. Jag förstår inte sammanhanget.

Jag har en tendens att köra tills jag inte orkar mer, och då blir jag ofta sjuk när jag tar det lugnt, dvs helgerna. Ligger man sjuk hela helgen så är man inte fräsch på måndagar. Förlåt för att jag blir sjuk, men jag kan inte rå för det?

Istället då för att fråga varför sjukfrånvaron ofta infaller på måndagar så utan någon som helst bakgrund, kan någon ha mage att påstå att jag har problem hemma. Hur har man mage till att göra det?

Visst, vi bråkar som de flesta andra, mer eller mindre ibland. Men aldrig mer än att vi löser det själva utan att det drabbar någon annan utomstående.

Den jävla kärringen hade mage att påstå att mitt förhållande, där vi bråkar inte ofta, men det händer, inte var hälsosamt. Hon påstod också, med sin utbildning i beteende vetenskap i ryggen, att man bråkar inte i ett förhållande. (Tama jävla kvinna, har du sett vad jag har för hårfärg?) (Undrar hur hennes relation ser ut då?)

Nehe, men hur ska man då komma överens om någonting? Om man aldrig bråkar, hur ska man då kunna bygga en starkare relation? Ingenting är så bra som det är efter ett bråk. Ur stormen kommer ju solsken, eller?

Hon hade också mage att påstå att eftersom min sjukfrånvaro infaller på måndagar, så har jag problem hemma och i mitt förhållande, och eftersom man har problem hemma så skall man inte åka på utlands mission. Därför skulle hon prata med min blivande chef och se hur de skulle göra, eftersom jag har problem hemma med mitt förhållande.

Så, hur ska ett förhållande vara då om man inte kan bråka utan att vara rädd för att förlora jobbet? Vad har mitt jobb med hur jag sköter privatliv?

Jag köper liksom tanken att att man inte kan åka om man inte har det bra hemma. Men har jag det dåligt?

Är jag olycklig? Inte så värst.

Jag om någon borde veta om jag har det dåligt i mitt förhållande, eller? Jag borde väl kunna avgöra om jag inte trivs hemma, eller? Men, någon vet alltid bättre än jag, tydligen.

Jag vet alla fall att jag är lyckligt, och aldrig skulle vilja byta det mot alla pengar i världen.

Men, är fortfarande det perfekta förhållandet att man inte bråkar alls och alltid tycker samma? Uasch var jävla tråkigt det vore. Hur skulle man då kunna ha försonings-sex? Jag menar, det borde vara fler än jag som  tycker att det är najs som fan.

Jaja, jag får väl hitta på en bra förklaring nu varför jag inte hunnit damsuga, eller diskat, eller gjort något annat. Men jag var glad på vägen dit alla fall.

Jag kan lära er en annan gång om hur man slösar bort en hel eftermiddag och kväll på att producera så lite som möjligt. Jag har gjort det två dar i rad och jag orkar fan inte ta tag i det ändå, även fast jag får lite dåligt samvete när han kommer hem. Men vet ni vad försonings-sex löser alla problem.

Förresten behöver den där lopp-uppfödningen till hund ut nu, så jag hinner inte städa ändå. Effektivt smitande av arbete är någonting jag tränat på i år, och jag kan det jävligt bra.


//Bettan