Tack, jag behövde verkligen smita från verkligheten. Glömma mitt liv och bara finnas, för en gångskull. Sova en hel natt i alla fall, nästan.
Man känner hur tröttheten sprider sig i kroppen. Musklerna värker och huvudet pulserar. Man vill bara lägga sig ner på golvet och sluta ögonen.
Men när man väl lägger sig ner rusar kroppen. Hjärtat slår kraftfulla slag och det bara kryper i kroppen. Håret börjar klia och man vill bara vara någon annan stans än just där, just nu.
Man tar djupa andetag, men det kommer inget syre till kroppen. Man vill bara därifrån och känner hur rivsåren börjar bli djupare, hur naglarna etsar djupa spår i huden.
Man känner hur frustrationen sakta sprider sig i kroppen, hur hjärtat slår allt kraftigare och snabbare. Vad som helt men inte där.
Man känner hur kroppen börjar skaka och ilningarna längs ryggraden. Man känner tårarna sakta letar sig fram i ögonen, hur mycket man försöker undvika det går det inte.
Jag orkar inte med ytligare en sådan natt, min kropp gör ont, mina muskler värker. Jag hoppas verkligen längt inuti mig att jag kan sova i natt, för snart orkar kroppen inte med. Den måste få vila ut sig, vilket den inte gjort på flera veckor. Jag måste få sova i natt. Jag vet inte hur jag ska kunna hålla skenet uppe länge till. Jag orkar inte.
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
//Elisabeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar