Vad händer sen?..

Jag är tillbaka. Starkare än någonsin? Nja, kanske inte, men jag är tillbaka.

Mycket har hänt sen sist.

Börjar fundera på vad som händer sen, efter 1/9. Jag vet inte riktigt vart jag vill med mitt liv.

Det gör mig ganska ledsen. Jag vet inte om jag vill stanna här, om jag vill stanna med Jere, om jag vill jobba inom försvarsmakten, vad jag ska jobba med annars.

Jag blir väldigt ledsen när jag inte vet. Jag vet att det sårar en del. Men ibland känner jag mig ganska maktlös.

Jag frågar mig själv ganska ofta, flera gånger om dagen om det här är verkligen vad jag vill, och på alla möjligheter jag sumpar för det här. Jag kanske missar min chans i livet, för att jag inte får tummen ur aschlet. (ursäkta stavningen)

Eller vet jag redan vad jag vill göra, innerst inne? Men vågar inte erkänna det för risken att såra?

Jag skulle kunna räkna upp vad jag vill, typ, men jag vågar inte berätta det, för jag vet vad man skulle säga. Men är det rätt att kväva sina behov och drömmar för att ta hänsyn till andra?

Jag vill inte bli den där med stora drömmar som sitter hemma om 20 år och fortfarande drömmer. Jag vill inte sitta hemma, tjock och har jobbat på Ica hela mitt liv. Jag vill inte leva med vetskapen om vad jag hade kunnat gjort. Jag vill inte leva med det resten av mitt liv att jag sumpade alla mina chanser, bara för att någon sa att jag inte får.

Så, hur förklarar man det för någon som inte riktigt förstår? Till någon som hela tiden säger "Men jag då?". Till någon man byggt ett liv med, men man inte längre kan kväva sina drömmar för.

Jag har alltid vetat hur jag ska göra, hur jag ska hantera det, men nu står jag utan någon som helst lösning. Jag har alltid vetat åt vilket håll mitt liv ska, först det här sen det där, och sen vidare till nästa, men vad ska jag göra nu?

Det känns som jag bara kan välja mina drömmar, eller mitt liv. Det passar liksom inte ihop, ett plus ett blir inte tre, oavsett hur mycket man vill.

Så, vad är lösningen? Att skita i livet, följa drömmarna. Gråta en skvätt och bygga ett nytt liv någon annan stans? Eller fortsätta leva livet, skaffa nya drömmar och alltid leva med vetskapen om vad man hade vilja gjort

Livet går vidare oavsett vilket. Men jag kan inte välja båda.

Jag vet att det handlar om båda, men någonstans måste jag göra det som är bäst för mig själv. Det är ren och skär överlevnadsinstinkt. Jag vet bara inte vilken instinkt som är starkast.

Jag har alltid försökt föra en diskussion om det här, men när det alltid slutar i bråk, då håller man det inne istället. Men 1/9 är snart, speciellt om man ska göra något efter det. Jag vet bara inte hur jag ska fortsätta.

Varför kan jag inte bara jobba med ett vanligt Svensson jobb? Varför måste jag välja den mest påfrestande jobben? Och varför måste jag göra det som påfrestar mest, alltid? Kan inte jag bara vara som alla andra?

Nej, jag vill leva mitt liv, med de alla risker man någonsin kan tänka sig. Jag vill leva med livet som insats, för då känner jag mig levande, mer än någonsin.

Jag lever i den teorin att om man vill komma någonstans måste man satsa, och jag satsar fullt ut hela tiden, typ.

Vad hände med mitt liv, vart försvann alla. Jag vet inte riktigt hur jag skulle orka utan er.

Vart ska mitt liv? Vad är det menat att jag ska göra?

Jag vill inte att morgondagen ska komma, jag vill inte tvingas välja mellan saker. Jag vill inte tvingas välja mellan mitt liv och mina drömmar. Jag vågar inte.

Protect me from what i want..

//Bettan