Framtiden...

Tisdag.

Vi väntar på internet hemma, de ska gräva ner. Skulle börja för en månad sen, men när det väl kommer blir det bra, antar jag. fram tills dess kommer jag inte skriva här, eller finnas på internet mer än nu.

Jag är i Norge nu. Jere jobbar. Det känns skönt att äntligen få vänja sig med att sova bredvid någon igen. Jag har saknat det och frusit många nätter.

Jag börjar bli lite rädd över framtiden. Men, vad händer sen?

Jag är så lyckligt lottad att ha honom i mitt liv. Att ha någon som lyssnar när jag inte orkar mer. Att ha någon som lyssnar när hela världen faller samman. Att ha någon som kompletterar upp alla mina dåliga sidor. Att ha någon som fångar mig när jag är uppe och flyger. Jag känner mycket, det känns bra att ha någon som kan hantera det.

Men jag blir lite rädd när jag tänker på framtiden, det är faktiskt snart och jag har ingen aning. Jag vet inte vart jag kommer att hamna eller vart jag kommer att fastna. Om ett år vet jag inte vad jag gör, vart jag är, vart mitt liv har tagit vägen.

Jag vet att jag träffat rätt människa i mitt liv. Jag har hittat den jag vill spendera resten av mitt liv med. Jag vet att jag vill skaffa barn, jag vet att jag vill skaffa Volvo och hus. Jag skulle kunna göra det i morgon, men med just det kan man inte vara så impulsiv. Jag vill inte skaffa barn innan jag vet att jag har jobb, att jag har en framtid. Och jag vet att man aldrig ska stressa, men...

Jag vill ha jobb, men jag vet inte med vad. Polis okej, det är målet med mitt liv. Men jag har grön uniform nu, och ja skulle kunna tänka mig att jobba med det. Men då finns det massa mer saker att tänka på än bara det. Jag måste kräva att vi skall flytta, alla mina vänner då, familjen?

Jag blir ärligt talat lite mörkrädd när jag tänker på det. Jag vill inte veta om framtiden nu. Inte nu, snälla, jag hinner inte med idag ens. Men det kommer, jag vet att det ordnar sig.

Men jag har Jere, jag har en fast punkt i mitt liv. Jag har någonting som får mig att orka, någonting som får mig att vilja, någonting som får mig att ens tänka på framtiden. Tack Älskling. (I'll Love you until the day I die...)


//Bettan