Internationella dagar. Roligt och fruktansvärt motivationshjöande. Jag är mer sugen än någonsin,efter några veckor med stor brist på motivation.
Jag ska söka tre tjänster som fan. Jag hoppas det går vägen. Speciellt när man, om man rycker ut får, 25000 som de drar skatt på, och 15000 som det inte är skatt på.
Girig är väl inte jag? Men det skulle kännas skönt.
Vart har min motivation vart de senaste veckorna? Jag har känt ångesten i bröstet varje morgon man stiger upp ur sängen, och varje gång man lägger huvudet på kudden för att sova. Jag har känt gråten i halsen var enda vaken sekund. Men jag hittade ett mål i helgen, jag ska dit.
En sak gör mig väldigt ledsen faktiskt, och det får mig att känna mig väldigt ensam. Jag saknar mina vänner fruktansvärt. Jag har vänner här med, men jag kommer nog aldrig riktigt passa in ändå. Jag är nog för konstig för dem. Ibland, varje dag känner jag mig väldigt ensam. Det är jag, och alla andra.
Ibland är jag ingen, och alla andra någon. Vad har jag gjort för fel? Är det fel att vara sig själv, för jag är faktiskt inte mer än människa?
Jag saknar alla långa nätter till Mc Donald, alla nätter ute. Jag saknar att kunna ringa och sen dyka upp fem minuter senare för att bara vara. Alla nätter och dagar vi bara åkte, alla nätter vid hultsjön. All jävla dö tid som var underbar. någon att bara ringa och gråta till, när hela världen skrek. men jag antar att det dog ut.
Jag antar att det dog ut sakta men säkert när man stadgade sig. För alltid var det, jag ibland är ord bara ord..
Jag riktar det här åt dig. Jag vet inte hur jag ska få tag på dig annars, för vad jag än försöker så går det inte. Just nu känner jag mig bara likgiltig, jag ger upp.
Varför tappade jag motivationen just nu? Jag hatar det. Jag ger upp.
Ge upp är någonting jag sysslat med de senaste veckorna. Jag har inte orken i kroppen för att genomföra saken. energin tar slut innan jag ens börjat. Men det blir väl bätte antar jag.
Jag vill inte ha några jävla "Men du är bra. osv." "Du ska inte säga så om dig själv". Det hjälper inte, faktiskt. Skriv någonting vettigt istället, jag ger upp innan jag ens börjat läsa.
Jag skriver i rent egoistisk synpunkt. Enbart för att jag mår bra av det.
Jag borde sluta innan jag blir elak på riktigt, det finns så mycket jag borde ta tag med i livet.
"Forever fades away.."
//Bettan
1 kommentar:
Åh Bettan, jag kände ganska mycket liknande i lumpen. Väldigt mycket, faktiskt. Men om du tänker så här, att det är ju sånt man blir stark av? Att gå igenom sånt som är jobbigt. Kanske inte hjälper så mycket, men jag kände mig också väldigt ensam i lumpen. Det ÄR svårt.
Skicka en kommentar