Jag lever, som fan.
Lumpen går bra. Kvällspermission hela veckan och regementetsdag på lördag. Det känns bra faktiskt. Och i morgon får jag träffa Jere, men det vet han inte om.
Basker fick vi förra fredagen, och det kändes jävligt bra. Äntligen har man åstadkommit något. Och jag har inte gett upp när det känns jobbigt. Inte ens när benen inte orkar ett steg till. Inte ens när man försöker gå men man inte kommer någon vart, inte ens då. Jag känner mig faktiskt jävligt stolt över mig själv. Det känns jävligt bra.
En sporre är att Linn har faktiskt gjort det, då klarar jag det med.
God natt!
//Bettan
4 kommentarer:
Fan vad härligt att höra att det går bra!! Kul att jag är en inspiration =D Det är synd att jag inte visste om att det är regementets dag i morgon, jag jobbar då, annars hade jag velat komma ner! Hade varit så kul att se dig in action, typ! Vi måste höras snart, puss!
spöket sa det bäst =)
Det är nice att höra att det funkar för dig
give them hell betsy! =P
BRA! Det är jättekul att läsa att det går bra :) lycka till!
//G.
Snabbmarschen fixade du också ;) (även om du trodde att du skulle dö :p)
Skicka en kommentar