The final end?...

Jag är tillbaka, alla fall över dagen.

Jag tänker börja med att fråga varför du inte hör av dig? Jag har ingen aning om vad jag ska göra mer för att få tag på dig, men det är väl som det brukar vara. Allt går i perioder. Men jag slutar idag, nu är det din tur.

Jag har bott en och en halv månad i Laxå, och det verkar som mamma har accepterat att det är så. Hon har till och med vart och hälsat på. Och jag trivs faktiskt, rätt mycket också. Det är skönt.

På torsdag åker vi till Göteborg och Liseberg. Hemma på fredag, och bort på lördag igen. Men, på söndag är det lugnt igen. Sen är det en vecka, som troligen blir i Hallsberg, lugn hoppas jag. Sen ska jag ta ta hand om Lillasyster två veckor. Sen är det lumpen, och jag längtar faktiskt.

Sen är det så, hädan efter finns jag på mobilen. Jag hinner inte sitta här och skriva. Det måste klippas gräs och vattnas blommor, och så ska det göras och det och det och det. Jag hinner inte här.

Så, jag undrar, är det här slutet? Kommer jag att, kommer jag inte att? Jag gör inte riktigt än, men snart kanske.

Jag saknar er så fruktansvärt mycket. Tack Halldin för att du fortfarande hör av dig. Det hjälper endel faktiskt...

//Bettan