Honom...

Söndag, eller måndag egentligen.

Okej, så här är det. Jag fick sex, great sex. Men, jag ställer fortfarande frågan om det är värt det.

Idag, var första gången som det var bara sex, utan känslor. Det var bara njutning, inte för att det var han, utan för att det var någon. Idag, var han bara någon som är skön att ha sex med. Idag var han ingen.

Jag låter elak, jag vet. Men det är så här han sagt att han vill ha det, och det är så han kommer att få det. Känslokallt. Sex för sexets skull, och inte för närheten.

Det tråkiga är att, jag har slutat engagera mig. Hör han av sig kan jag åka dit, hör han inte av sig så fine. Jag klarar mig faktiskt.

Jag hatar honom inte, men jag älskar honom inte heller. Jag gör varken eller. Just nu är jag så likgiltig det går att vara. Och för mig, är likgiltighet värre än att hata och älska. Men han vill ha det så här. Bara sex.

Synd, för det är en riktigt bra kille. Jag menar inte bara en bra kille, utan en 10 poängare minst. En helt underbar människa. Det var lovande ett tag, och hade kunnat blivit någonting, riktigt stort. För en gångs skull, fick någon mig att längta. Men, nu är det bara "What ever". Jag längtar inte längre.

Nu har han lite och jobba på. Det här inlägget tillägnar jag honom, totalt. Och jag hoppas verkligen att han läser det också. Jag hoppas att han inser vad han gjort och vad han just har missat. Vad han tackat nej till. Vad han inte ens är villig att ge en chans. Jag hoppas vekligen, verkligen, att han läser det här.


//Bettan