Fuck...

Idag, var första gången jag tog bort ett inlägg. Eller, jag sparade det, men tog bort publiceringen. Jag är inte säker på att världen är redo för det. Och jag är inte säker på att jag är redo att sätta allting på spel.

Så gott som, ja, jag åkte till Örebro igår kväll. Det var bra, lite för bra. Men, är det värt det?

Nu ska jag förklara en sak.

När jag satte mig i bilen kände jag mig varken arg eller glad, varken frustrerad eller exalterad. Jag var neutral, till allt. Men, när jag svänger av vid Kumla slår jag på radion, och av en händelse spelas den här låten. Neutrala jag, är inte så jävla neutral längre. Alla känslor kommer på en och samma gång. Frustrationen, ilskan, lyckan, och adrenalinet. Jag kan texten utan till, och var tvungen att sjunga med för att inte sluta andas. Vilket är jävlig läskigt i 140 km/h.

Jag vill vara arg och frustrerad. Jag vill sparka och slå världen omkring mig. Jag är frustrerad, men inte på det sättet jag vill.

Det blir till att försöka kväva känslorna i kroppen när minnesbilderna spelas upp. Det blir till att försöka kväva rysningen som går genom hela kroppen.

Fuck, jag som skulle vara neutral. FUCK ME SO BAD!

Har jag sagt att han är snygg naken? Han är snygg med kläderna på. Men utan, då gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Jag har bitit mig så många gånger i tungan. Det är porr på hög nivå, han är porr på hög nivå. Jag ska sluta tänka på honom naken, jag har ingen lust att åka och köpa mer batterier.


//Bettan