Tankar...

Ytligare en söndag, tyvärr.

Jag vet att jag inte borde, men jag kan fortfarande inte vara mer än mänsklig. Jag kan ine låta bli att undra, och fundera på hur, när, var, varför.

Som människa blir man lärd att analysera och förstå. Just därför kan jag inte låta bli att analysera och förstå min situation.

En del av mig vill inte fortsätta med det längre. En del av mig är inte säker på att den kommer att klara pressen som det innebär. Men så finns det också en annan del av mig som inte skulle byta ut det mot alla pengar i världen.

Jag skulle inte vilja byta ut det, eller? Kanske just idag vill jag inte byta ut det, men vad händer i morgon?

Hur mycket kommer min kropp att klara av, och hur länge kommer jag att kunna förtrycka mina känslor?

Hur? När? Var? Varför?

Jag kan inte få det ur mitt system. Jag kan inte kontrollera mina tankar på någonting annat. Det förföljer mig, det förstör min natt sömn, förstör mina dagar. Det etsar sig fast i mina tankar och speglar sig i allting jag gör. Det spelar ingen roll hur mycket det finns att göra, hela tiden spelas samma meningar, samma bilder, samma tankar, upp om och om igen.

Musiken pumpar i mina öron, för en gångs skull kan jag koncentrera mig på texten och glömma tankarna. Men djupt, finns frustrationen och tankarna. Känslan, oron i kroppen, rastslöheten, Oviljan att möta omvärlden. Viljan att smita från verkligheten, gräva ner sig i jorden och aldrig komma upp igen.

Jag borde vara likgiltig, inte känna någonting och vara totalt iskall. Jag borde leka med omvärlden, speciellt den. Men vänta, nej, det är inte min stil. Det passar inte min image, och jag skulle inte stå ut med ångesten av att ha gjort folk illa.

En tanke slog mig, tänk om den läser min blogg. Spännande, faktiskt, och då skulle jag förstå om denne inte skulle vilja träffa mig igen.

Pain - Just hate me - Här
Adam Tensta - My cool - Här
Maskinen - Alla som inte dansar är.. - Här
W.a.s.p - Take me up - Här


//Bettan