Jo...

Jo, jag överlevde. Ammunitionsröjningsplutonbefäl blir det nog.

Kan det vara så? Jag förstår inte, men bara för att man förstår kan det ändå vara så.

Jag upplever världen som surare. Folk får bara mindre och mindre tålamod. Kan det ha något med att göra att jag blir mer mig själv? Men det är lugnt, jag ska sluta. Jag ska inte säga ett ord och sätta mig ensam i ett hörn. Jag ska inte synas eller höras.

För, när jag varken syndes eller hördes, eller inte existerade var folk inte arga eller sura på mig. Det verkar som folk var nöjda och trygga med det. Så, jag ska börja befinna mig i bakgrunden igen.

"Det är i mörkret jag inte är ensam. Det är i mörkret som jag smälter in och är något i omgivningen, ingen speciell. I mörkret kan ingen utskilja om det är jag eller ett träd som smyger omkring. I ljuset kan folk läsa av mitt ansikte och känslor som det speglar. Jag är rädd för vad ljuset kommer att avslöja. Men i mörkret är jag ett, jag är ingenting. Jag bara är, precis ingen speciell, utan jag bara finns. Där kan jag leva och vara som jag vill. I mörkret är jag fri, fri från morgondagen. I mörkret är jag precis den jag är och den jag vill vara. I mörket är jag fulländad"

En sak också. Det här är första gången jag kommer citera någon och ge någon kritik. Jag tänker inte nämna namnet. Men jag hade förväntat mig mer. Jag blev väldigt besviken.

"Bettan: Ammunitionröjningsplutonbefäl
X: men fy fan bettan
X: glad för dig men ingen rolig post om det skulle hända något...
Bettan: nej, men porr!
X: fan du gör så att jag får en klump i magen....
X: alla knullar dig bara ör att få permis i ett dygn så dom kan knulla andra?
X: Jag vet att du tolkar detta som att jag bara är sur å grinig men jag är glad för din skull för jag tror du verkligen vill detta men jag bryr mig väldigt mycke om dig så det är därför jag blir lite illa till mods om man nu kan säga så..."

Det är lugnt. Ingen kan påstå motsatsen. Jag sparar alla loggor.

Det finns faktiskt folk som uppskattar mig för den jag är. Uppenbarligen inte denna. Det finns folk som säger "Du är så ball" och verkligen uppskattar att jag hittat något jag gillar. Det är klart de är oroliga för mig, men de är lyckliga när jag är lycklig.

Jo, bry dig om mig? Säkert! Lika mycket som jag äter barn. Det är bra gjort, då vet jag vart du står. Det här fick bägaren att rinna över med råge, att sumpa en chans för mycket. Att bevisa det om och om igen, hur mycket du är värd. Bra gjort, chansera är slut nu. Grattis.


//Bettan - ARGH!