Året 2007 (och annat trams)...

Nytt år, nya möjligheter.

Det är klart jag är avundsjuk, jag har aldrig upplevt det. Det vore konstigt annars.

Men nytt år, nya möjligheter. Men jag känner mig ändå dyster. Det kanske var för att jag blev påmind över vad jag just inte har. Hela tiden, jämt, ska folk på minna mig om det. Jag har varit nära, men inte tillräckligt nära. Ni är elaka, jag hatar er.

Försvinn ur mitt liv! Jag vill aldrig mer se er, ni förstör det.


Året 2007. Ja, när jag tänker på det har det varit, sorgligt. Det har varit förluster och förlorade slag. Det har varit känslomässiga och fysiska break downs. Det har varit nära men i slutändan vart det ganska bra ändå. Jag är rätt nöjd, faktiskt.

Året 2007 kunde inte ha slutat på ett bättre sätt. Inte för att jag har möjligheten att lägga det bakom mig och börja på något nytt. Utan för att det var slutet på någonting bra, som egentligen inte var slut, utan bara någon som har tagit ny luft under vingarna. Så, mitt nyårslöfte till mig själv.. Nej, jag sparar nog det för mig själv.

Året 2008. Ja, mitt liv tar nya höjder. Jag vågar ta klivet över kanten och hoppas på att jag flyger, att någonting räddar mig. Jag vågar satsa och ta riskerna, jag kan ta konsekvenserna och rida ut stormen. Just nu, känner jag luften under vingarna och att jag seglar högre än jag någonsin gjort tidigare. Ne, det kanske blir någonting av mig med.


//Bettan - Mot nya höjder..