Jag känner mig tom...

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vart jag ska börja.
Söndag den 13 januari 2008. Det har snart gått två veckor av det nya året. Och sen då?

Det finns inget mer.

Jag kommer inte på någon fortsättning. Jag är tom, på exakt allt. Jag har inga känslor kvar, inga utryck eller tankar, ingenting finns kvar.

Jag känner mig tom.

Jag ha tappat lust, jag har tappat ork. Jag vill gå ut och skrika och slå handen i något hårt. Jag vill skita i allting och gömma mig från verkligheten. Jag hatar verkligheten.

Jag har tappat orken att andas.

Kroppen skakar och ögonen svartnar. Jag kan inte andas, och en smärta sprider sig i bröstet. Svetten börjar rinna och paniken stiger. Tid och rum börjar försvinna. En kyla sprider sig i kroppen, och jag känner varken armar eller ben. Pulsen börjar avta tills jag inte känner nåhon puls alls.

Är jag på väg att dö nu?

Kroppen återfår fattningen och jag ser, suddigt men jag ser. Jag tar ett kraftslukande andetag och smärtan släpper i bröstet. Jag börjar känna mina armar och ben, och uppfattar tid och rum igen. Pulsen är mer än det dubbla, och kroppen är kallsvettig. Varje andetag slukar upp all min kraft.

Jag överlevde just idag, för er skull.

//Bettan - TOM