När jag var liten varnade folk mig för att det skulle göra ont, men aldrig så här ont. Livet är för oberäkneligt och imorgon kan allting vara över. Helt plötsligt, helt oplanerat kan livet ta slut. Livet gör ont, riktigt ont. Jag ska aldrig mer sova och jag ska aldrig mer vakna. Jag ska aldrig mer stå upp, jag ska aldrig sitta ner. Jag ska aldrig mer andas utan er luft i mina lungor.
Jag är trött men jag kan ändå inte sova. Jag är törstig men jag kan ändå inte dricka. Jag är rastlös men jag kan ändå inte röra på mig. Jag vill ta mig härifrån men jag kommer ingenstans. Bilderna som radas upp, sådana man aldrig glömmer. Bilder som bränt fast, tillfällen som aldrig suddas ur. Minnen så starka, starkare än livet. Men allting har ett slut, ett slut som svider hårdare än någonting annat.
//Bettan -
1 kommentar:
Vet inte om jag 100%är med på vad det betyder, har en aning... eller inte
Men jag tänkte säga att det är väldigt bra skrivet.
Det är som en blandning mellan en dikt och en berättelse, man svepes med på direkten och det är vackra ord som betyder mycket som klingar...
Vackert =)
Skicka en kommentar