Åt alla håll.

Hittade det här i utkast. Ett jag skrev för ett tag sen, utan att publicera. Nu kommer det.



Hur ska jag någonsin kunna förklara någonting som inte går att förklara?

Jag vet att det är jävligt lätt att sätta ord på saker som man inte riktigt förstår. Jag vet att det är lätt att dra slutsatser utan att veta allting. Det är en normal överlevnadsinstinkt som människan har, man gör det utan att veta om det.

En sak som intresserar mig är hur människan fungerar. Hur människan regagerar i olika situationer och något slags instiktivbeteende. För egentligen är ingen människa lika dan, endå så har vi alla liknande instiktivbeteende. När man regagerar utan att veta vad man gör.

Jag är en beräknande människa. Jag gör sällan något utan att ha kalkylerat riskerna innan jag gör det. Jag överväger mina val i livet, innan jag betämmer mig. Även fast det kan verka ogenomtänkt så har jag gjort ett medvetet val och kalkylerat riskerna. Jag vet exakt vad jag gör och varför, för jag har redan funderat på det innan jag sätter mig i den situationen. Därför så är jag ganska snabbreagerad när saker väl händer, för jag har redan en handlingsplan, jag vet exakt vad jag ska göra.
Det är min styrka, samma sak är min svaghet. Jag är en person som ältar saker. Jag glömmer inte det någon sa till mig när jag var tio år gammal just den där träningen och just då. Jag kommer ihåg det som det är i dag, och ibland blir det för mycket. Man kan inte komma ihåg allt.

Ibland känner jag mig väldigt ung. Ibland funderar jag på hur livet skulle se ut på andra sidan, på hur livet skulle se ut som singel. Hur hade mitt liv varit då?


Sen skulle jag inse, att jag skulle sakna det liv jag har nu. Jag behöver den trygghet jag har, jag behöver mitt liv. Jag har aldrig mått bättre än jag gör nu. Jag skulle inse att jag är precis där jag vill vara.

Ett inlägg utan mening. Men mina tankar spretar åt alla håll nu.

//Bettan