Jag har funderat mycket, jag har försökt kommit fram till en lösning.
Snart är den klar, och jag lovar att visa en bild på den när den är helt klar. Men jag är så fruktansvärt nöjd på ett sätt som jag inte trodde jag skulle bli. Den skärande känslan var lite svårt till en början, men som min syster alltid sa "vill man vara fin får man lida pin"
Jag har funderat på mitt liv i ganska många omgångar nu. Jag blir inte klokare för någon gång.
Just nu trivs jag som fan. Jag skulle inte byta ut det här mot någonting annat i livet.
Jag har börjat inse att det inte är någonting annat jag vill ha, att jag ändå är ganska nöjd med det jag har.
Vad skulle jag göra utan han som drar mig upp ur de mörkaste rummen. Vad skull ejag göra utan han som lyser upp min dag?
Egentligen orkar jag inte skriva nu. Jag känner bara att jag måste, men nu börjar febern ta ut sin jävla rätt. Jag sov ingenting i natt. Min kropp är trött, jag är också trött.
Godnatt.
//Bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar