Måndag..

Ärligt talat var jag inte så sugen på att stiga upp i morse. Jag hade gärna legat kvar och somnat om igen, värm av en annan kropp. Min säng är fortfarande som den lämnades när vi steg upp, och jag vet inte riktigt om jag vågar ändra på den. Jag vill tillbaka, känna värmen, känna den varma andedräkten i nacken och armarna hårt slutna om mig. Jag vill inte, jag vill inte, ja vill tillbaka.

Valborg, från Laxå till Askersund och tillbaka till Laxå igen. Jag hade min trevligaste valborg någonsin, tills allting spårade ur. Men jag har lovat att inte berätta hur. Däremot så är det ingenting nu, alla inblandade mår bra och överlevde. Dock spenderades fredagen bakfull med en relativt jobbig huvudvärk *suck*.

Lördagen, och IKEA. Yes, nu är allting handlat tills 15:e maj. Jag känner mig mer peppad än någonsin faktiskt. Flytta och slippa allt skit med djuren nu. Nu, nu, nu, nu, nu!

Jag vet att jag måste hinna med att träffa mina kompisar också, men just nu orkar jag verkligen inte. Jag har så fruktansvärt mycket att göra på dagarna så jag stupar i sängen när jag är klar, för att sen gå upp halv sju och börja om igen, Halv elva - elva är jag klar på kvällen, och då kan jag bara komma på vad jag inte hunnit gjort under dagen. Jag känner mig som ett gående lik som bara gör det den ska, utan någon tanke på vad den egentligen ska göra. Jag bara gör för att jag är van att göra det, och fem minuter efter kommer jag inte ens ihåg att jag gjort det. Allt handlar bara om rutin och vad jag är van att göra.

Jag känner mig spyfärdig och mår illa. Jag har ont i magen och orkar knappt röra på mig. Jag orkar inte, men viljan driver mig vidare. Viljan får mig att kliva ur sängen på morgonen, viljan får mig att uthärda dagarna, viljan om något bättre, viljan om orken. Jag är på väg att totalt tappa greppet om mig själv och segla ihop på betonggolvet, hårt och högljut. Jag vill orka, men snart slutar kroppen bära upp mig, snart slutar kroppen att fungera. Jag ska orka.

Det vart dystert idag, vilket inte var meningen. Men jag antar att mitt liv är dystert nu. Förlåt, älskling.

"I really, really, really, really love you"

//Bettan.