Klag...

Onsdag?

What about Ex?

Ja, vad är det med ex? Jag kör på det spåret att jag lägger korten på bordet och är ärlig, men till vilket pris ska man vara ärlig? När blir ärligheten för mycket?

Ibland borde jag lära mig att hålla käften, för ibland kommer svartsjukan och tittar fram bakom hörnet, inte min alla fall. Men jag är så öppen med vad som format mig, och jag kan inte låta bli att berätta om stora milstolpar i mitt liv. Jag kan inte bara radera vissa delar av mitt liv, och låta bli att berätta om det som format mig till idag. Men, vad ska man inte berätta? Finns det något man inte berättar?

Jag förstår tanken, men det är mitt liv och mina val. Tänk om jag inte är osams med alla mina ex? Ska jag då bara sluta umgås med dem bara för att? Jag förstår om det är jobbigt för honom, men? Tänk om jag kan hålla en bra relation med mina ex. Och om det blir som han säger, bröllop och barn, ska han inte då kunna umgås med mina "vänner"? Det är ju för fan han som är förlovad med mig och inte dem.

Men sånt kommer väl med tiden, antar jag. Man växer nog in i det, och lär sig acceptera. Jag kommer dock, inte sluta umgås med någon för hans skull. Det är MINA vänner, inte hans. Jag kräver bara att han kan hålla en neutral nivå. Sen kräver jag inte att han ska umgås med dem utan mig, eller bli vän med dem, bara att han accepterar deras existens.

Nog med klag, faktiskt.

Okej, snart, vad är det? Fem månader? Hur var det med "den eviga singeln"? Åh, jag är så lycklig, men tjock.

//Bettan