När jag var liten varnade folk mig för att det skulle göra ont, men aldrig så här ont. Livet är för oberäkneligt och imorgon kan allting vara över. Helt plötsligt, helt oplanerat kan livet ta slut. Livet gör ont, riktigt ont. Jag ska aldrig mer sova och jag ska aldrig mer vakna. Jag ska aldrig mer stå upp, jag ska aldrig sitta ner. Jag ska aldrig mer andas utan er luft i mina lungor.
Jag är trött men jag kan ändå inte sova. Jag är törstig men jag kan ändå inte dricka. Jag är rastlös men jag kan ändå inte röra på mig. Jag vill ta mig härifrån men jag kommer ingenstans. Bilderna som radas upp, sådana man aldrig glömmer. Bilder som bränt fast, tillfällen som aldrig suddas ur. Minnen så starka, starkare än livet. Men allting har ett slut, ett slut som svider hårdare än någonting annat.
Jag vet inte hur det är med er..
..men jag tänker alla fall överleva morgondagen för att säga Jag älskar er mer än livet
//Bettan - Jag älskar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar